Frågor om kvinnors säkerhet måste prioriteras högre

Krönika av Anna Hedh i Aktuellt i politiken den 4 maj 2018.

En kvinna blir utsatt för våld i en nära relation. Hon blir hotad och förföljd. Hon får skyddad identitet och besöksförbud, men trots myndigheternas och polisens insatser lyckas hon inte komma undan sin plågoande. Hon lyckas inte gömma sig. Det är i stora drag vad Liza Marklunds bok ”Gömda” handlar om. Boken kom ut i samma veva som jag började engagera mig politiskt och satte djupa spår i mig. Det var också där som mitt arbete, min kamp, mot mäns våld mot kvinnor startade.

2010 fick jag chansen att vara med och ta fram en lagstiftning om skyddsordrar på EU-nivå (EPO). En skyddsorder kan vara aktuell för vem som helst i behov av skydd, men används oftast för att skydda kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer eller våld i hemmet, trakasserier, stalkning eller sexuella övergrepp. Det betyder också att man ska kunna ta med sig sin skyddade identitet till ett annat medlemsland utan att behöva sätta igång hela processen igen.

Trots att alla medlemsländer skulle ha tillämpat lagstiftningen redan från 2015, har endast sju EPO utfärdats, varav ingen i Sverige?

Var tredje kvinna i EU har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld och fler än hundratusen kvinnor i EU omfattas av skyddsåtgärder med anknytning till detta könsrelaterade våld. Det är ju helt galet och jag är därför glad att EU-parlamentet har lagt fram en översyn med frågeställningen varför lagstiftningen som finns inte verkar fungera. Det som visat sig vara det absolut största problemområdet är att brottsoffer inte får tillräcklig information om att man har rätt till en EPO.

Som feminist blir jag så förbannad och så ledsen över att frågor som handlar om kvinnors säkerhet och kvinnors frihet inte prioriteras högre. Nu förväntar jag mig att kommissionen och medlemsstaterna agerar för att ett kunskapsutbyte ska starta rörande hur man bäst hanterar EPO och hur man blir mer transparenta i hanteringen av detta.

Jag har sedan ”Gömda” kom ut tänkt att om jag varit i huvudpersonens kläder skulle jag ha flytt långt bort från Sverige. Långt bort till en liten ö i Medelhavet, där ingen kunde hitta mig.

Jag fortsätter kampen för att de kvinnor som vill, ska få möjligheten att göra det samma.

Anna Hedh

facebook Twitter Email